morgonstorm i våren. 32 3 den stämning majfesten väckte. Han kände sig därvid såsom veteran, berättande bland annat: »Nu spridde man sig öfver fältet under sång, musik och lekar. De som varit med om forna maj kalas kunde dock lätteligen märka att tolf år förflutit sedan det nästföregående. Man återfann ej alldeles den forna rörligheten; lekarna ville ej rätt ta fart, sällträt förfelade bollen . . Detta allt kom sig af ovana; man fruktade måhända att öfverskrida det skickligas gräns, och det för studentens öron magiska ordet maj kalas var ett begrepp som behöfde tid för att åter reda sig till full klarhet. Sannolikt kommer det nästa gång att gå bättre med de ridderliga öfningarna.» Men det fanns ock vid denna fest åtskilligt nytt. Stadens damer hade sytt en fana med Finlands vapen på hvitt siden, och meningen var at tåga ut till festplatsen med denna i spetsen. Det a ansågs dock betänkligt, men fanan fick i alla fall svaja öfver talarstolen. Måhända var det liknande betänkligheter som föranledde att tåget satte sig i rörelse »efter den goda takten af Sitter i högen» och först vid Iyånga bron möttes af gardets musikkår. Men då stämde denna och sångarne upp Vårt land med dess för festen komponerade melodi af Pacius, som själf anförde både sång och musik. Och under festen sjöngs sången ytterligare, särskildt efter det tal som Cygnæus höll för fosterlandet och hvilket alla som beskrifvit festen omtala såsom hänförande skönt. En närmare redogörelse behöfver ej här komma i fråga, då vi kunna hänvisa till den liffulla skildring Topelius ger i sitt minnestal öfver Cygnæus (Samlade skrifter 23 : 340—342). Men hvilken betydelse han