morgonstorm i våren. 32 3 Att studenterne åter en gång fingo fira en majfest, därför hade man att tacka Nordenstam. Han hade, skrifver han själf till Armfelt, velat försöka huru mycket man kunde lita på studenternes ord och de äldres inflytande på yngre kamrater. När en deputation hos rektor begärde tillstånd till festen, gafs detta »med det uttryckliga förbehåll att studenterne skulle utlofva att afhålla sig från alla obehöriga opinionsyttringar och politiska ostentationer, de där under närvarande kritiska tider kunde blifva ytterst vådliga; hvaremot studenterne, enligt rectors förmenande, nu vore i tillfälle att icke allenast ådagalägga den inom korpsen rådande sans och belefvenhet, utan äfven, genom att visa sina loyala tänkesätt, preservera sig för framtida misstankar». Härtill svarade Cygnæus, som förde ordet, »att han å egna och öfriga 'deputerades vägnar med nöje ville ikläda sig borgen för att den ifrågavarande festen skulle aflöpa utan alla obehagligheter, så i ett som annat afseende. Efter detta löfte lät rector magnificus alla betänkligheter fara, och de deputerade aflägsnade sig för att lämna sina respektive afdelningar dël af beskickningens lyckliga utgång.» I anledning häraf lade Cygnæus sin afdelning på hjärtat »huru nödvändigt det vore att söka förebygga äfven den ringaste anledning till klander och förtal» och afdelningsmedlemmarne försäkrade att de, »så vidt på dem berodde, en för alla och alla för en ville ansvara för upprätthållandet af korpsens heder». Festen aflöpte ock på ett i allo oklanderligt sätt. Nordenstam skrifver till Armfelt: »Allt gick mycket anständigt till; där voro visserligen mot slutet en och annan slagen hjälte, men dessa doldes genast bort för