336 fin t and och europa. allmänhetens ögon, så att ingen blef dem varse; inget buller, inget stoj eller gräl existerade, och framför allt inga hvarken Opassande skålar eller misstydeliga idéer yttrades.» Så kan Topelius i sin tidning berätta, genast efter hvad han haft att säga om Cygnæus' tal: »Ett annat vackert ögonblick var när vice canceller i välvilliga ordalag tackade studenterne för aftonens nöje. Tillgifvenheten för den vördade förmannen yttrade sig från studenternec sida på deras egna fria, häfdvunna sätt, i det de under skallande hurrarop lyftade canceller på sina axlar och sedan under månghundra-stämmigt fortfarande jubel ledsagade hans excellens till vagnen.» Men vid förberedelserna till festen förekom ett och annat, hvilket ej var så harmoniskt. Så beslöt man från bjudningen utesluta tre universitetslärare: Ursin (f. d. rektor), Blomqvist (redaktör för Finlands Allmänna Tidning) och Aminoff (censor). Men häröfver uttalade nuvarande rektor sitt ogillande, och Cygnæus lyckades, åberopande sitt löfte, få beslutet upphäfdt. Anmärkningsvärdare var dock att man diskuterade frågan huruvida en skål för kejsaren skulle drickas, »i synnerhet sedan man, dock icke utan stor opposition, kommit att inse nödvändigheten af det sagde skål, i händelse den blefve föreslagen, måste i likhet med de öfriga beledsagas af ett i möjligaste måtto ljudeligt hurra». Emellertid stannade man »efter någon diskussion vid det beslut att skålen för hans majestät borde drickas». Och alldeles samtidigt föreföll inom afdelningen ett meningsutbyte som äfven visar hurudan stämningen var.