338 fin t and och europa. Det är rätt anmärkningsvärdt att i bredd med den politiska jäsningen bland ungdomen gick en icke ringa förvildning i sederna. Så hade Cygnæus, redan samma dag angreppet mot Topelius gjordes, omförmält att Vilhelmsdagen, den 6 april, på förmiddagen Helsingfors gator »erbjödo ganska bedröfliga vuer, i det en större mängd studenter, och däribland äfven österbottningar, påträffades, de där genom för mycket njutande af Bacchi lån hade förlorat fulla bruket af sina andliga och lekamliga förmögenheter, ett förhållande så mycket bedröf-ligare, som studentkorpsen för det närvarande vore ett föremål för spejande blickar af den månghöfdade österländska hydran». Men än värre var att när kåren den 3 mars 1849 höll en högstämd och talrikt bevistad fest för Castrén, slutas redogörelsen därför i österbottningarnes protokoll med följande ord: I »För öfrigt måste, sanningen till heder, men studentkorpsen till skam, sägas, att studenterne vid denna fest visade mindre belefvenhet och humanitet samt mera oskicklighet och brutalitet, än som, kanske under mer än ett decennium, blifvit sedda vid någon allmän tillställning.» Längre fram får man veta hvad (bland annat) härmed menas: kejsarens byst hade blifvit miss-firmad af en student. leke mindre karakteristisk är följande anteckning för den 8 mars 1849: »Delande den allmänna ledsnaden och förtrytelsen öfver att G. F. Aminoff med förbigående af J. V. Snellman blifvit utnämnd till filosofie professor vid universitetet, samlade sig, dagen efter det den sorgliga underrättelsen ankommit, ungefär 150 studenter och uppförde