morgonstorm i våren. 32 3 utanför professor Aminoffs boning en Katzen-serenad, det i sitt slag ojämförligen mest storartade som någonsin blifvit hördt i Finland.» I följd af dessa och andra samtidiga excesser uttalade rektor — ämbetet innehades nu af den humane och allmänt omtyckte Rein — för studenterne sina bekymmer, alldenstund, »ifall närvarande förhållanden finge obehindradt fortfara, korpsens heligaste intressen, själfva dess och universitetets existens vore äfventyrade» och han lade kåren på hjärtat att den »ej måtte utsläcka det ljus som våra förfäder i svårare tider tändt». I anledning häraf väcktes åter förslag om en deputation, som • skulle uttala kårens »ogillande af och allvarliga missnöje med senaste händelse» —■ utan tvifvel den med kejsarbysten. En sådan åtgärd ansågs emellertid af många »såsom olämplig, att ej säga skamlig för student-, korpsen», och Cygnæus, som var för saken, blef i afdelningen hårdt ansatt. Men deputationen kom till stånd, och den 10 april upplyste Cygnæus att den hade »tillintetgjort det redan å högre ort fattade beslutet om universitetets upplösning; under 36 timmar hade det finska universitetet icke existerat; men underrättelsen om studentkorpsens offentligen uttalade ogillande af de tilldragelser, hvarpå detta beslut varit grundadt, hade afböjt en den största olycka som kunnat drabba fosterlandet. För sannfärdigheten af denna nu meddelade sorgligt glada underrättelse ville kurator med sitt hedersord gå i borgen.» Emellertid drog vid ett senare möte civis doktor W. Nylander detta kurators påstående i tvifvelsmål, åberopande professor Schauman, hvilken yttrat sig annorlunda; och då någon påminte om att kurators