351 fin t and och europa. försäkran afgifvits på hedersord, genmälde Nylander, att Schauman såsom teolog borde vara den pålitligare. »Härtill svarade någon att om det nödvändigt fordrades en theolog för att äga vitsord, så kunde han åberopa theologie professor Iyille, hvilken sagt sig genom direkt underrättelse från Petersburg hafva erfarit detsamma som rektor Cygnæus.» Följde så ett skarpt angrepp på C. G. Borg för att denne såsom deputationens talman handlat mot afdelningens instruktioner. Härom uppstod en långvarig och häftig ordstrid, och då kurator uttalade en önskan om större moderation framdeles, svarade Nylander, att just kurator vore skyldig till alla oredor, enär han »ej med tillbörlig takt ledt afdelningens förhandlingar, utan därvid städse uppträdt som hufvudman för ett parti, bildadt af hans, kurators, närmaste vänner, samt däremot alltid med häftighet afslagit alla motpartiets andraganden. Efter detta W. Nylanders andragande tog kurator åter till ordet och förklarade, hurusom »det redan vore allt för långt gånget», hvarföre det för honom nu vore hög tid att från afdelningens gemenskap sig undandraga. Jämte det rektor Cygnæus nu uttalade sin definitiva afsägelse, tillade han den »hjärtliga önskan» att »den som ätit ut honom hos afdelningen», måtte med samma välvilja omfatta och lyfta afdelningen så högt, som han, Cygnæus, höjt eller åtminstone sökt höja densamma; i hvilket fall denne man engång med lika lugnt samvete, som rektor Cygnæus nu blickade tillbaka på den tid han haft äran stå i spetsen för österbottniska afdelningen, skulle se tillbaka på sitt förflutna afdelningslif. Härefter aflägsnade sig rektor Cygnæus ögonblickligen, förklarande sig icke beredvillig att åhöra den explikation Nylander önskade