morgon storm i våren. 341 afgifva.» Nylander åter ställde sig under afdelningens domsrätt för hvad han sagt, och pluraliteten — godkände detta. Ja man skickade till Cygnæus en deputation, som skulle tacka honom för hans stora förtjenster om afdelningen, men »tillika vidgå att tiderna och under dessa åsikterna och förhållandena inom afdelningen så förändrat sig, att hans afträdande numera vore en nödvändighet» — ett uttalande som Cygnæus med fullt fog fann alldeles öfverflödigt, »då han själf så väl hade visat sig sentera» denna nödvändighet. Till kurator efter Cygnæus valdes medicine-adjunkten E. A. Ingman, och Woldstedt återvaldes till inspektor, ehuru han först ville afsäga sig. Ingendera af dem var man att styra den österbottniska obändigheten, och så tala protokollen för de följande åren företrädesvis om långa inbördes tvister mellan grupper, hvilka hvardera ansågo sig representera »den äkta österbottniska andan», om grofva personliga tillmälen, afgång af förtroendemän, ändlösa diskussioner om förändring och tolkning af »statuterna», m. m. — Österbottningarnas stjärna var nu verkligen i nedgående. Och »nästa majfest», hvarom Topelius talat, kom — efter tjuguåtta år.