49. Höstmörker. När Topelius den 12 april 1848 kände sig »tio år äldre», innebar detta för honom visserligen närmast smärta öfver skilsmässan från det kamratskap som varit honom så kärt. Men den förklaring han afgaf en vecka senare verkade hos honom en likadan frigörelse som så många af hans dikter: han slutar med att minnas blott de ljusa sidorna af gemenskapen med österbott-ningarne. Äldre hade han dock genom denna konflikt blifvit i den mening, att han nu utan någon tvekan häfdade trettioåringens ståndpunkt gentemot tjugu-åringarnas; och på samma gång hade han fått en ny erfarenhet af att »människors loford äro skyar», dem han kunde »se komma och fara utan sorg». Så gick han ock fortfarande som tidningsman sin egen väg. Men om det som vid denna tid lifligast intresserade både honom själf och andra, de stora frihetsrörelserna — därom fick han ej ens knysta. Ty redan den 18 mars dekreterade furst Menschikoff, att endast sådana utländska politiska nyheter finge publiceras, som redan förut funnits införda antingen i utländska med censurens tillstånd till Finland inkomna tidningsblad eller ock uti Journal de S:t Pétersbourg. Ur detta