höstmörker. 343 officiella blad fingo tidningarna äfven låna omdömen om utlandets politiska tilldragelser, men för öfrigt borde de inskränka sig endast till en berättelse om händelserna, utan att tillåta sig något bedömande af deras inflytande och följder, »på det att hos välsinnade men oerfarna läsare tänkesätten icke må genom redacteurens falska åsikter förvillas». I följd häraf upphöra Ögonkasten, och för 1848 ges ingen årsöfversikt. Ej heller finner man några egna uttalanden i den Revy af utlandet som från början af 1849 ingår i hvarannan nummer och för hvars skull tidningens utrymme betydligt ökas genom särskilda »supplement». Och när sedan i början af de följande fyra åren återblickar ges på tilldragelserna 1849— innehålla dessa blotta uppräknanden af fakta, föregångna af, som det 1852 säges, »korta anmärkningar hvilka ej kunnat blifva längre». Det tyckes dock som skulle just det nämnda drako-niska påbudet ha eggat honom till ett försök att bryta* den nödtvungna stumheten. I juni 1848 påbörjar han en »saga», kallad Konungens ridt. Frankernes unge konung Childenk hade samtalat med sin gamle slottskapellan, den lärde klerken Bertram, och sin jaktkamrat riddaren Leupichis »om den tid som nu var, och det var en tid full af stora krafter, men också full af stort våld. Många konungar hade störtats från thronen och förjagats från sina länder, många folk hade kufvats i hårdt tvång och andra söndersleto sig inbördes i laglöst sj älfs våld. Leupichis hade sagt: Herre konung, var på er vakt, ty furstarnes timma är slagen, och folket, som kronan gifvit, tager kronan af edert hufvud igen.