346 fin t and och europa. Här afbrytes berättelsen, och under sista raden står det vanliga »Fortsättes». Men något vidare af Konungens ridt kom aldrig i tidningen. Ämnet för sagan, konungamaktens upphof, hade, enligt hvad Topelius i ett bref berättar, ansetts »kinkigt» och fortsättning »förbjöds tillsvidare». Emellertid hade tidningens censor—som sådan fungerade sedan juli 1847 filosofie-adjunkten G. F. Aminoff — visat sig »mycket human» och lofvat att »ytterligare förfråga sig». Om resultatet af dessa förfrågningar veta vi intet. Men fortsättningen, som finnes i behåll i • manuskript, låter Childerik se in i framtiden och erfara huru konungamakten, likasom faders- och husbondeväldet, småningom mildras, medan å andra sidan både kejsare och president äro blott andra namn för samma sak. Slutet är att konungen finner sig ha drömt och vid uppvaknandet är —■ afsatt af Pipin den lille. Denna fortsättning sökte nu författaren få fram på ett högst egendomligt sätt. Han gjorde af Childerik en riddare vid namn Manfred, lät hästen heta Brillant och gaf det hela titeln I lustgården. Så kunde han fem veckor senare publicera ytterligare ett stycke såsom en alldeles ny berättelse. Men äfven denna blef oafslutad i tryck; i manuskriptet till slutpartiet —■ hvilket just innehöll hufvudsaken —■ äro ej ens ändringarna mera genomförda. Att dock bägge fragmenten hörde ihop, det antydde han sedan i registret, där de icke nämnas på skilda rader, såsom eljes är vanligt, utan efter hvarandra med tankstreck emellan; och efter hvardera titeln står: (Slutet saknas). Äfven i brefven till Leopold beröras icke sällan de politiska tilldragelserna, dock merendels i form af an-