348 fin t and och europa. icke osannolikt att han härmed syftar på den tacksägelse senaten någon tid förut befallt skulle uppläsas i kyrkorna »öfver att rebellerna i Ungern blifvit besegrade». I denna hembäres Gud »de vördnadsfulla och tacksamma känslor, af hvilka våra hjärtan öfverflöda vid tanken på den välsignelse Du, alla konungars konung och herrars herre, värdigats skänka vår allernådigste kejsares beslut att med'härsmakt bidraga till hämmande af de emot ali laglig rätt och ordning fientliga stämplingar, som, under sken af att göra alla folkslag delaktige af den fullkomligaste styrelseform, sedan någon tid hotat att omstörta den ena af Europas throner efter den andra». Vare sig nu att Topelius tänkt härpå eller ej, säkert är att ett prosastycke, hvilket i Zonas Bok följer omedelbart efter Kossuth-dikten, bildar en egendomlig kontrast till denna kyrkobön. Det lyder: »Hvad är det som komma skall? Fjärran från tummelplatsen af de blodiga strider ser jag med undran och tvekan på folkens öden. O Gud, du, har dock icke låtit mig sjunka så lågt, att jag skulle hafva nedsväljt hjärtat i magen och, obekymrad om samtidens ångest och förhoppningar, liknöjd tära mitt dagliga bröd! Dagligen prisar och tackar jag dig, allsmäktige Gud, för min enskilda husliga lycka, men jag måste ju hafva ett hjärta för folkens nöd och strider. Också jag har ett folk, som mycket , lidit och mycket blödt! Bortåt de förhärjade länder i södern ser jag med sorg: där föll så mycket ädelt jämte det usla, där gick så^mången stor tanke förlorad jämte dårskap och trolöshet; hvem säger hvad som komma skall?