354 fin t and och europa. styrelsen». Förklarligt nog; ty denna styrelse hade ej blott kväft Ungerns frihet, utan satte äfven snart genom sina åtgärder beträffande Finland skaldens framtidsförtröstan på hårda prof. * Den 3 mars 1849 afslutas ett bref till Leopold med följande ord: »Har min herre sett af tidningarna, att Napoleons stoft kommer att hvila under finsk granit? Därom vore kanske ett och annat att tillägga; jag vill endast nämna att den man som gifvit anvisning på stenen var hr Le Duc, författare till det bekanta fransyska arbetet om Finland. Tänkte väl någonsin den store kejsaren att detta land skulle gifva en stenkoloss, som en dag med centnertyngd skulle hvila öfver hans förlamade arm?» Tre dagar senare dagtecknas i Zonas Bok ett utkast till dikten Napoleons graf. Och detta utkast är i det afseende märkligt, att skalden däri sätter Napoleon i förbindelse med samtidens tilldragelser. När man strider på barrikaderna i Paris, då skall kejsaren kanske vakna åter och söka sin gamla här och storma med den till seger. Detta visar åter tillbaka till dikten Napoleons återkomst, skrifven redan 1841. Ty äfven här förbindes kejsarens minne med den längtan som glöder hos nyfödda släkten; »stormarna blifva dem kära» — skalden hade ju samtidigt skrifvit huru »revolutionens fängslade vågor slå mot sina dammar». Men detta motiv skjutes nu i den utarbetade dikten alldeles undan af ett annat: kejsarens inflytande på Finlands öden. Och »stenkolossen» från detta land