höstmörker. 355 hvilar, redan i utkastet, »tung som ett samvet» öfver kejsarens graf. När det sedan heter att den sändts från Finland som »en tacksam återskänk», så är det ju tydligt att detta »tacksamt» är att tagas i ironisk mening. Skalden har senare berättat att censuren beredde honom svårigheter då han följande år skulle trycka dikten i andra samlingen af Ljungblommor. Det var väl därför som »ett samvet» ersattes med »döden», hvilket ger en liknande mening, om än ej så tydligt uttryckt. I hvarje händelse antyder dikten klart nog att skalden vid denna tid var allt annat än belåten med hvad som skedde i Tilsit 1807. Men det förefaller nästan sannolikt att för hans skaldeblick främst stod kontrasten mellan den då allsmäktige kejsaren och Finland, som på en vink af honom såg sin framtid gå i nya banor. Nu är den mäktiga armen förlamad, medan Finland lefver och, symboliskt taget, har makt däröfver. Och så ledde honom kanske denna tanke ett steg vidare. Äfven nu fanns i Europa en kejsare, hvars vink betydde allt och som hade »Preussen till fotapall» — engång skall det kanske gå med hans makt på samma sätt, medan Finland ännu skall lefva. Ty »Herren upphöjer den ringa». Detta är blott en förmodan; säkert är emellertid att redan nu det styrelsesystem som följdes i Finland lät själfherskarmakten framstå såsom äfven här representerande »mörkret». Kännetecknande är i detta afseende främst att Snellman, fastän han af konsistorium så godt som enhälligt ställts på första rummet af förslaget, icke blef utnämnd till professor. Och kort därpå nedsattes en komité, hvilken skulle omarbeta universitetets statuter och, som man antog, bringa dem i