37° finland och etjropa. Likasom i Höstmörkret betonas här åter starkt huru nordbon behöfver ljuset: »det är vårt hopp, vårt mod, vår tröst i sorg och brist och natt och höst.» Men ljuset, det är nu bildningen, och dess härd .är universitetet. Än mer: skalden anknyter vid fornsångens berättelse huru mörka makter gömt sol och måne i berget, tills de räddades af sångens milda välljud. Och så heter det: O att, hvar gång en dunkel makt vårt hopp, vår sol i berget bragt, den milda sångens strängaspel må rädda ljusets arfvedel! O att den ädla bildnings håg, hvars frö i fädrens sånger låg, må blomstra fri och frisk och stark på fosterlandets helga mark! Bildning och sång äro ett, ty den nationella bildningens frö är att söka i fädrens sånger. Och så är dikten ock en protest mot de åtgärder som drabbat finskhetssträfvandena. Snart ledo emellertid äfven dessa sträfvanden em svår förlust: Castrén dog den 7 maj. Till begrafningen den 12 hade Topelius skrifvit verser, hvilka af sjöngos »på en finsk melodi af enkelt rörande allvar.» Men samma dag läses äfven i tidningen en tre spalter lång, varm minnesteckning. Häri framhålles huru Castrén, då hans mål klarnade för honom, var beredd att för detta uppoffra allt, och huru han fullföljde det »med det klara medvetandet af dess storhet, med hela den sega, energiska, okufliga och outtröttliga kraften af den järnvilja som utmärker hans folk och som i hög grad utmärkte honom själf». Otaliga mödor hade han haft