student vis an och s yl, via. 379 förhållandena. Denna förmaning lämnades uti sitt värde.» Till festen inbjödos rektor, afdelningarnas inspektörer, åtskilliga öfriga universitetslärare, kurator och fyra studenter från hvar afdelning samt slutligen nära fyrtio utom universitetet stående personer, hvaribland alla gamla österbottningar. Festen, »sorglig till sin betydelse, ljuf till sina minnen», beskrifves af protokollisten, Georg Z. Forsman, i följande ord: »Hvad som genast måste väcka uppmärksamhet var det ringa antal patres som bevärdigat denna högtid med sin närvaro. Af alla de bjudna hade endast tvenne theologie professorer infunnit sig, och mången kunde hos sig icke undertrycka den tanken, att större delen af de frånvarande haft de obotfärdigas förhinder. Dock inverkade denna omständighet mindre än man kunde förmoda på festens karaktär, hvilken genast från början erhöll sin prägel af sorg och saknad. I enlighet med afdelningens förut gifna uppdrag föredrog civis Carl Gustaf Borg ett äre- och sorgeminne öfver vår hädangångne store landsman doktor Mathias Alexander Castrén, och efter dess slut afsjöngos några verser af den Topeliska sången vid hans graf, Slumra välsignad i fädernejorden. — Samma anda af saknad och vemod yttrade sig äfven i de sedvanliga talen. Allmänt uttryckte man samma mening som kurator yttrade, att afdelningen så att säga stod »haudan partaalla» [= på grafvens brädd] och att en mörk och oviss framtid väntade oss. Endast civis magister [Oscar] Toppelii årsföredrag, som behandlade »danskarnes sköna konst» hänvisade på en glädjande likhet mellan Finland och det intellektuella danska folket. Dock snart skulle en