37° finland och etjropa. ännu kraftigare anda af ungdomshopp och förtröstan göra sig herskande.» Civis Edvard Bergh hade fått i uppdrag att »i ett tal teckna allt hvad stort och ädelt afdelningen frambragt», men hade förklarat sig »fullkomligt oförmögen att uppfylla detta afdelningens förtroende». Därför hade han anmodats att i stället vända sig till de närvarande gamla österbottningarna Tengström, Runeberg, Snellman, Cygnæus och Topelius. Men då ej heller Runeberg kommit, ehuru särskildt inbjuden, heter det i protokollet: »På det till afdelningens forna kuratorer: Snellman, Cygnæus och Topelius ställda talet om österbottningar-nes stora minnen uppträdde dessa män hvar efter annan med ord tröstande, lifvande och uppmuntrande. Uti korta och klara ord sökte Johan Vilhelm Snellman visa att afdelningsbandet, grundadt på barndomsbekantskap och gemensamt hemvist, dock vore svagare än de band som knytas genom likartade sträfvanden, att det alltid varit svårt att sammanhålla afdelningen äfven under dess bästa tider och att vi därföre hade allt skäl att icke modlöst gå de nya förhållandena till mötes, utan i stället använda alla krafter att ingjuta en lefvande anda i de nya formerna. Nu framträdde Fredrik Cygnæus. Begynnande med de orden: »Du skall ära din fader och din moder, på det dig må väl gå och du må länge lefva på jorden, försvarade han vår rättighet att vara stolta öfver våra stora anor. Men mot vår misströstan, vår nedslagenhet öfver föråldrade formers fall uppträdde han med kraft och värma. »Hvad ha'n I för skäl att misströsta, I som trampen en banad stråt, I som skörden där ni icke hafven sått. Annat var det