395 finland och europa — det sågade man i 4 delar: för Snellmans, Topelii och Ingmans räkning, utan att ännu rätt veta hvartill den fjärde fjärdedelen skulle användas; ty först sedermera hos Cygnæus, då man hämtat till honom hans bord, beslöts att sända denna fjärndel till aflidne rektor Holstis lilla pojke, såsom en gärd af den högaktning man egnade hans faders minne. Det skulle vara omöjligt att beskrifva den prägel dessa afdelningens sista stunder buro, då sågens hemska ljud tycktes liksom afskära det gamla kamratbandet och dånet af de gamla bänkarnas krossande tycktes obevekligt förkunna ödets dom och förgängelse. Den som varit själf vittne därtill, behöfver ingen vidare beskrifning, och de som icke känna intrycket däraf i sin själ, skulle mina ord ej kunna bibringa den svagaste föreställning.» I Leopoldinerbrefvet för december läses sedan: »Året går till ända, nittonde seklet går framåt. Men säger att det går tillbaka — några till 1815, några till 1804. Synvilla! Historiens vagn rullar aldrig tillbaka. Stundom skenar den utför en backe slipprig af blod; då märker man på bergspetsar och trädtoppar att farten är snabb. Stundom arbetar den sig mödosamt uppför en backe fylld af småstenar; då ropa månge att vagnen rullar baklänges utföre. Misstag! Landskapet växlar; vid sidan af vägen gro i jorden begrafna idéers frön. Deras dag skall komma; den är allaredan kommen.» Härtill anknyter sig omedelbart en nyårsartikel i första nummern för 1853 med rubrik När en ny tid går in. Den är tydligen framkallad af de nya statuterna, som nu träda i kraft, men har tillika en allmännare