37° finland och etjropa. i sitt hjärta och att detta hjärtas slag återgåfvo allt det högsta och renaste som rörde sig hos den tidens bildade allmänhet. Men vi ha äfven sett huru hans verksamhet som publicist ledde honom steg för steg framåt på hans diktarbana. Och det skall framdeles visas i hvilken nära förbindelse hans novellistik likaledes stod med denna verksamhet och huru han också på detta område gick ständigt framåt, från en mängd småskizzer och berättelser till karaktärsnovellen Gamla Baron på Rauta-kylä 1849 ock de historiska novellerna. Äfven för denna gren af sin alstring rönte han lifligt bifall, och under de första åren af 1850-talet intog sålunda hans blad obe-stridt främsta platsen inom Finlands press. Detta också därför att han så segt höll ut i den till synes hopplösa kampen mot censuren, medan andra tidningar mycket ofta ombytte redaktör. Så kunde han redan i början af 1850, då ett sådant ombyte ägde rum i fyra andra blad, anmärka att »Helsingfors Tidningars redaktion, som dock räknar föga mer än åtta år i tjensten, nu är den äldsta». Och redaktören var då trettiotvå år! — Följande år, då ytterligare tre af landets åtta eller tio tidningar fingo nya redaktörer, yttrar han att, medan i andra länder mortalitets-tabellerna visa starkaste afgång bland fabriksarbetarne, »synes här i landet bland alla yrken tidningsskrifveriet vara det där man fortast afnötes och utledsnas, hvilket ock har sina naturliga skäl». Dessa »naturliga skäl» föranleda honom att samtidigt i en Revy af tidningarna säga: »I ett land där publiciteten ännu är föga utvecklad och dess ställning beroende af många omständigheter,