37° finland och etjropa. tidehvarf nytt! »Lykkelige tid» — du skall efterföljas af en annan, som ofta vid ordets vingar hänger tyngder af bly, som hårdt profanerar din mystiska makt, som ler åt ditt majestät, dina planer, dina reformer, dina stora förslag, och som kanhända låter dig brista lik en maktlös bubbla på böljan af det tidehvarf, hvilket, med eller utan dig, brusar fram uti mäktiga sjöar! Men hvem ville neka att ju denne unge titan, som går ut att eröfra världen med en fjäder af gås, i ali sin förflugenhet har något stort och i alla sina illusioner någon sanning till grund! Kanske skola icke alla dess ord blåsa maktlösa bort, icke alla dess drömmar af tiden straffas med flärd. Det är dock det unga som för tiden fram. Redan i flera år har, med hvar januari, en sådan »lykkelig tid» randats för Morgonbladet. I år har där uppträdt en af dessa vingstarka örnar, som gärna betrakta världen vue d'oiseau, i fågelperspektiv. Ståndpunkten är hög; man öfverser mycket och förbiser ännu mer. Flykten är god, blott där är luft under vingarna; stundom förmärkes ett flaxande blott.» — Mot beskyllningen för puffande försvarar han sig sedan rent sakligt, och kort därpå säges att Helsingfors Tidningar »hvarken nu eller framdeles ämna inlåta sig i svaromål på allehanda gnabb om småsaker, sådant som Morgonbladet och Suometar, med stridslystna miner, tid efter annan framkasta». — Nämnas må, såsom synnerligen karakteristiskt, att slutorden till Leopoldine af Morgonbladet travesterades: »Lefväl. Och Sitka för alltid!» * Men det tycktes vara skrifvet i stjärnorna att skaldens lif skulle fortfarande, likasom redan i ungdoms-