37° finland och etjropa. och ytterligare Renvall, hvilken ju ock engång föredragits Topelius. • Emellertid gestaltade sig konkurrensen, innan ett afgörande kom i fråga, betydligt annorlunda. Grönblad hade bort aflägga praktiskt prof inom trettio dagar efter höstterminens början, men anhöll för sjuklighet om uppskof på en månad. Detta nekades honom af domkapitlet och han besvärade sig häröfver i senaten. Visserligen förkastade denna besvären, men saken hade därigenom dragits ut på tiden, så att frågan om besättandet af tjensten upptogs först den 5 mars 1851. Under tiden hade Törnegren hunnit (den 1 januari) bli utnämnd till professor i lärdomshistoria och bibliotekarie samt ansågs därför af domkapitlet ha frångått sin ansökan. Ytterligare en tredje sökande hade ej i tid fått sin för docentur i historia utgifna afhandling bedömd, och så återstodo blott tre: Renvall, adjunkten vid Åbo gymnasium Eurén och Topelius. Den sistnämnde kunde nu i sin meritförteckning åberopa dels utgifna historiska arbeten — bland dem en disputation, på hvilken han 1847 blifvit doktor — dels lärareverksamheten vid lyceum, i hvilken han, enligt föreståndarens intyg, hade »ådagalagt såväl utmärkt nit som lycklig lärareförmåga». Emellertid afgaf, då saken i domkapitlet företogs, ärkebiskopen först ett »deliberativt votum», hvari han »med ali aktning för filosofie doctorn magister Topelii på flerfaldigt sätt ådagalagda vackra och hedrande lärdom samt för lärarekallet dokumenterade skicklighet» ansåg det likväl »af ingifna handlingar vara bragt till full evidens», att de två andra sökandena i skicklighet och förtjenst voro honom öfverlägsna. Hvad Renvall