37° finland och etjropa. medföra betydliga pekuniära fördelar, alldenstund doctor Topelius funnit det så fördelaktigt att så länge syssla endast därmed. Praktiska skollärare, upptagna af en trägen och arbetsdryg tjenstebefattning, hafva föga tid att uppoffra på en litterär verksamhet; ej heller är det något gifvet factum att litteratören alltid skall vara en lycklig lärare. Huru många lärda män och litteratörer hafva ej funnits och finnas ännu, som dock ej förmått, såsom lärare, göra denna sin lärdom fruktbringande för sina elever. Den litterära verksamhet doctor Topelius framvisat rör sig äfven mest omkring det poetiska, skönlitterära. Utan att kunna skrifva en vers, några sagor eller romantiska skildringar kan en praktisk lärare dock genom pædagogisk vana, erfarenhet och duglighet gagna samhället vida mera än poeten, författaren. Hvad domkapitlet anfört om doctor Topelii lefvande, klara och intagande framställningssätt synes ej vara så ojäfaktigt, om i betraktande tages att domkapitlet, som endast någon timme, vid hans praktiska prof, varit i tillfälle att erfara hans framställningssätt, ej funnit sig befogadt att bedöma det med högre vitsord än det af mig aflagda praktiska prof. Att doctor Topelius i skrift äger denna lefvande, klara, intagande stil som man beundrar, är jag den första att erkänna; men anser det icke för någon nödvändig följd eller faktiskt bevisadt, att han därföre skall äga den så lofordade förmågan att muntligen lämpa »sitt framställningssätt efter det ungdomliga sinnets fattningsförmåga och merendels grannlaga fordringar». Dessutom vid föredraget af ett ämne, där man har en gifven fastställd lärobok att följa och hvars innehåll man fordrar att eleverna skola känna,