4ié ftni/and och éuropa. välgörande makt, den stora betydelse, som ligga i kommunikationen», i meddelandet af allt hvad som rör sig i samtiden, i utbytet af idéer och af förslag till fosterlandets förkofran. Däremot har denna press »inga anspråk på att utöfva en makt öfver opinionen — den är oskyldig i de synder, hvilka ej sällan i andra länder motiverat stränga åtgärder däremot». Detta program är, såsom synes, i högst väsentlig mån ett annat än det hvarmed han började. Då ville han främst ge en novellistisk spegelbild af den omgifning i hvilken han lefde, d. v. s. han fattade sin uppgift såsom företrädesvis skönlitterär, hvilket då innebar att han främst följde sin egen skapardrift. Men han hade därjämte redan från början intresse för både samhällets, fosterlandets och mänsklighetens angelägenheter, uttalade sig om dessa och kom härigenom i växelverkan med andra. Så blef för honom småningom just denna växelverkan, »kommunikationen», allt mera hufvudsak, och om han än ej ville leda opinionen, kände han sig dock äga en opinion, hvilken han ville uttala, dels såsom medborgare till andra medborgare, dels på dessa andras vägnar. Det är nu denna kommunikation som han anser kräfva allt större och större utrymme. »In- och utrikes-afdelningen växer oss öfver hufvudet och ropar öfver-ljudt: mera papper! Annonserna öfversvämma oss som en vårflod och ropa lika öfverljudt: mera papper! Och den stackars artikel-afdelningen, hopklämd och nära tillintetgjord mellan sina båda öfvermäktiga grannar, ropar till oss med döende stämma: mera papper! mera papper!» Så har bladet länge haft att kämpa mot en ständigt växande trängsel, hvilken inga bihang kunnat afhjälpa.