426 ny \ brytningar. Det syntes då brefskrifvaren som hade båda dessa ryktbara namn numera tjenat ut och vore värdiga ett ärofullt afsked med pension och minnesvård. Men deras plats borde ej lämnas alldeles ouppfylld. »leke så mycket därföre att alla utländska tidningar, äfven de allvarsammaste, egna en del af sina spalter åt dessa causeries, som skildra de små sidorna af lifvet och samhället, och emedan dessa små sidor ej sällan ha sin stora betydelse. Utan egentligen därföre att på publicitetens fält åtskilligt trifves bäst i en sådan form, hvilket i andra former skulle stupa kullerbytta. De »ledande artiklarna» se ofta så högviktiga och precisa ut som tungt artilleri, med hvilket man ville skjuta breche i opinionen, då däremot den harmlöst skämtande tonen af ett bref en passant kan inrymma månget allvarligt ord, månget litet frö som, buret af vinden, möjligtvis i någon jordmån kan fatta rot och blifva en planta med framtida frukt. Döm själf om brefven till Leopold och Leopoldine varit idel blomsterguirlander, historietter och skvaller, som en och annan af deras motståndare affekterat att tro.» Därför vill han fortsätta och adresserar sig nu till sin »gode vän därborta, du obekante och dock välbekante . . här hemma i vårt eget älskade land». Detta första bref är ock öfver hufvud hållet i den gamla tonen. Men de följande, till antalet under året nio, teckna mest de förhållanden och stämningar kriget framkallar. Ej heller äro dessa bref nu bundna vid månadssluten, och de blifva därigenom mera »aktuella». Ytterligare framlägger redaktören, särskildt under våren och sommaren, i flere artiklar och dikter sin uppfatt-