ofrTd och frids böner. 431 första stöt som kommer den murkna byggnaden att ramla. Att detta öde äfven är turkarnes, därpå tviflar numera ingen.» Alla föryngringsförsök äro blott en bedräglig villa, »ja själfva den europeiska bildning man velat påtrycka dem har endast bidragit till deras förfall, den har förlamat kraften af deras nationalitet, utan att förmå gifva dem något annat i stället.» Därför har endast de kristna makternas inbördes afund hållit dem uppe. »Och därföre lyssna de själfve, med sin blinda tro på ett oundvikeligt öde, till den profetia som säger att deras välde skall vara i 400 år och därefter falla. År 1453 eröfrade Muhamed II Konstantinopel; år 1853 begynte le commencement de la fin, början af turkiska väldets slut.» För den uppfattning han här uttalar finner han något senare ett stöd i en dikt af Franzén med titel Evangelii framgång. Denna upplästes vid en missionsbönestund i Hernösand i början af 1841 och hade bland annat afseende äfven på den orientaliska frågans hotande vändning år 1840. Nu hade dikten intagits i det år 1853 utgifna sjette bandet af Franzéns Skaldestycken och Topelius aftrycker den 19 april 1854 största delen däraf. Skalden börjar med ett ögonkast på tiden i allmänhet. Otron reser sitt hufvud, likasom draken mot Mikael, men är nära sitt fall. Så riktar han sin blick mot orienten och frågar om ej Jerusalem vore värdt att befrias likasom Grekland. Men sådana trons intressen tyckas »ej aktas af en statsklokhet, som intet af Guds rike vet». Dock, Kristus går ej som Mohammed fram med svärd, hans ord verkar »i fred blott med sitt