ofrTd och frids böner. 437 själsförvant med den tidigare österbottniska radikalismen. Men samme Elmgren, hvilken säger sig i sina anteckningar främst vilja ge uttryck åt den akademiska opinionen, skrifver den 13 november 1853, a^t sinnesstämningen är i hög grad upprörd till följd af osäkerheten hvad vändning turkiska kriget skall taga. Nikolai hade fullständigt brutit med den västerländska civilisationen, »och panslavismen synes uppträda i sin renaste gestalt, eröfrande, intolerant i religiöst och moraliskt afseende samt syftande på en världsmonarki med despotism.» Den 28 säges att glädjen är allmän öfver den vändning turkiska kriget i sin början tagit, och den 8 december heter det: »Stora händelser inträffa dagligen och sinnena hafva i allmänhet genom dem fått en på lång tid ovan lyftning. För en förståndig betraktare synes det klart att reaktionen icke mer trycker sinnena så hårdt som förut, att en friskare vind blåser och själskraften blifvit stärkt. . Ehuru vi lefva i en vrå af världen, hafva vi i Helsingfors dock en känning liksom i luften af de händelser och fluktuationer som tima på världens stora politiska skådeplats.» Så är det ej underligt att han den 6 januari 1854 skrifver: »Det högst obetänksamma och för ryska universalmonarki-syftena smickrande sätt, hvarpå Helsingfors Tidningar förespår Turkiets slut snart nog, har väckt allmän indignation hos de tänkande. Men trafikanter gilla det måhända.» — Fem månader senare preciserar han detta yttrande så, att Topelius ogillades emedan han enligt mångens mening »visat sig vara nog mycket på Rysslands sida eller åtminstone afgjordt emot turkarne, våra stamförvanten!