438 ny \ brytningar. Dessa opinioner blefvo naturligtvis än starkare då västmakterna trädde på Turkiets sida och tillika förklarade sig föra »civilisationens kamp mot barbariet». Förklaringen togs af mången för god, och som krigets egentliga syfte såg man brytandet af det dominerande inflytande Ryssland utöfvat på den europeiska politiken. Men detta komme då äfven att medföra ett brytande af reaktionen, något som åter kunde lätta trycket också i Finland. Slutsatsen af denna uppfattning var att man här borde af hålla sig från hvarje meningsyttring som innebar eller kunde synas innebära anslutning till Rysslands sak. Men alla stannade icke härvid, utan gingo i sina framtidsförhoppningar än längre. De ansågo att en systemförändring icke kunde väntas så länge Finland lydde under rysk spira, utan endast ifall det återförenades med Sverige. Hvilka eller huru många som i Finland hängåfvo sig åt dessa drömmar vet man ej. Men äfven i Sverige fanns en rätt stark opinion för att detta land skulle deltaga i kriget, stäcka Rysslands hotande makt och om möjligt återvinna Finland. Och för att göra dessa syften plausibla för svenskarne borde naturligtvis det ryska förtrycket och finnarnes missnöje därmed framställas i möjligast bjärta färger, något som man ock, särskildt i Aftonbladet, ifrigt sträfvade att göra, stödande sig bland annat äfven på meddelanden från finskt håll. Topelius åter betraktade säkerligen västmakternas deltagande i kriget som en yttring af den »politikens finhet» som han 1840 ironiserat. Och utan tvifvel hade han redan nu färdig den uppfattning han i början af