ofrTd och frids böner. 439 följande år formulerade i några privata uttalanden. Mest koncentreradt skedde detta i ett oafslutadt bref till Runeberg, skrifvet på hans födelsedag 1855. Hans motståndare »säga: man skall aldrig förneka ljusets och mänsklighetens sak. Ja väl, den förnekas ej heller, våra innersta sympathier, hela vårt lifs sträfvande gå ju ditåt. Men det nuvarande kriget är mindre ett principkrig än en politisk jämviktsfråga. Vore det ett principkrig, så skulle väl Louis Napoleon dåligt föra frihetens talan och turkiska väldets upprätthållande vara en klen tjenst åt civilisationen. Olyckligtvis är också ali anledning att tro, det Ryssland, som under freden murknat invärtes, skall tätnadt och starkare än förr utgå ur ett stort defensivt krig på egen botten, där alla förut sönderfallande krafter förenat sig under gemensam fara för ett gemensamt mål. Då således både krigets upphof är ovisst och dess resultat ännu o vissare i hvad som angår ljusets sak emot mörkret, så har jag trott att man har rätt att ställa de stora idéernas seger i Guds och framtidens hand och däremot egna krafter och vilja till afvändande af den omedelbara fara som hotar hela vårt lands bestånd. Aldrig var Finlands ställning mera vådlig än nu, om det stora kriget på fullt allvar brister lös öfver oss. leke för blod och härjningar, det kan allt läkas igen, utan för den nära och stora vådan af en inkorporation. Hela vår ställning är ur rysk synpunkt den största inkonsekvens som Ryssland begått, sedan Polen ej mera finns; men denna inkonsekvens har åtminstone den moraliska rätten på sin sida (hvilket Pekka K:n [= Arwidsson] anmärker), som till och med en despotisk stat ej uppenbart torde våldföra, sålänge därtill ej