461 NY \ BRYTNINGAR. I striden med lifvet om världsliga ting finnes blott en ledstjärna nog fast för att aldrig svikta, nog klar för att aldrig gå ned. Det är vissheten om det rättas, sannas och godas slutliga seger, vore det också först öfver grafvarna.» Till ett uttalande sådant som detta hade han, kan man säga, uppfostrats genom hela sin föregående publi-cistik. Han hade alltid fått gå sin egen väg, uttalat hvad hans personlighet bjöd honom att säga och redan under Saimafejden lärt sig att ej fråga efter popularitet. Men å andra sidan hade han alltid varit färdig att erkänna befogenheten af en åsikt afvikande från hans egen, så snart han blott hos denna åsikts bärare såg samma sträfvan som ledde honom själf: håg att oegennyttigt och utan förhäfvelse tjena de andliga makter som styra människobarnens öden. Och hvad han säger om öfvertygelse, i motsats mot »idéer som genomblixtra ynglingens själ», förefaller väl att vara närmast yttradt till försvar för Munck; men själf hade han ju ock både bland österbottningarne och gentemot presskollegerne känt sig såsom längre hunnen i »år och erfarenhet». * Emellertid hade kriget tagit en vändning som för Finland blef allt mera hotande. Från början af maj kom den ena notisen efter den andra om att finska handelsfartyg uppbringats af engelska kryssare, medan de befunnit sig på hemfärd, i förlitande på en deklaration af engelska regeringen. Enligt denna skulle fartyg under rysk flagg inom en tid af sex veckor få obehindradt utlöpa ur engelsk hamn samt icke oroas om de anträffades under färd, därest de intagit sin last före utgången af denna termin. Sistnämnda bestäm-