452 ny \ brytningar. 0 vi ha vetat fordom hvad kriget innebar. 1 hela vida Finland en enda fläck ej var, där ej vårt blod har flutit och ej vår aska strötts af hjärtan som förblödde och hyddor som förödts. Men det är längesedan; vi hade ren det glömt. Sen dess ha många vårar de forna grafvar gömt i blommor och försoning. Och i den nya tid ha nya hjärtan vuxit i nya hyddors frid. Nu är hon spilld ånyo, den första droppe blod, på våra fäders grafvar och där vår vagga stod. Nu kastas vi tillbaka allt i den gamla lek; så skole vi ej svika hvad fordom ingen svek. Britannien vi prisat för bragd och dygd och flit; Trafalgar, Navarino genljödo ända hit. Kristallpalatsets under och Shakespeares jättesjäl och helga biblars gåfvor — vi minnas allt så väl! Men, söner af det gamla, det stolta Albion, när, till Profetens ära och kristne bröders hån, emot Europas kornbod, som ofta mättat er, I slungat brand och dödar — det prise vi ej mer! Och när er flotta, rustad emot ali världens makt, nedlåtit sig att hetsa i obarmhärtig jagt en värnlös handelsflagga, som ingen fara sport — män af det rika England, det var ej ädelt gjordt! Och när, korsarer like, I trängden i vår bygd, att taga utan miskund, i själfva hamnens skygd, af vår förstörda handel en ringa återstod — då spilldes hon ånyo, den första droppe blod!