Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
ny \ brytningar.
klandrats i själfva öfverhuset, enligt hvad tidningen
den 4 mars berättat. Och när så denna »politikens
finhet» leder till våld mot Finland och detta våld afstyres
med gjutande af finskt blod, då är åter slutsatsen klar:
oberoende af vår tanke om »politikens trassel», måste
vi betrakta engelsmännen som våra fiender och handla
därefter.
Så natmrligt allt detta säkerligen föreföll Topelius
själf, betraktades dikten af den motsatta opinionens
män såsom ett partitagande för Ryssland, något som
man ju, enligt denna uppfattning, borde undvika. Mot
en sådan tydning af hans ståndpunkt inlade Topelius
emellertid halfannan vecka senare en så bestämd
gensaga, att man förvånas öfver att den —■ särskildt de
ord vi kursiverat ■—■ släppts fram af censuren.
Uttalandet lyder:
»Ur lifvets strid.
Två män bebodde ett hus och tvistade om dess
ändamålsenlighet. Den ene ville hafva järntak, den andre
papperstak. Den ene ville hafva ett plank emot
grannarnes gårdar; den andre ville förena gårdarne. Den
ene fann fönstren för små, den andre påstod att
kakelugnarne rökte in. Båda ville hafva åtskilligt
annorlunda, men ingen af dem ville sälja huset.
En dag blef i staden en stor brand, och de två som
bodde i samma hus sågo elden fatta i knutarna. Hvad
gjorde de nu? Den ena besinnade sig intet ögonblick,
utan ställde sig i raden bland dem som önskade och
arbetade att rädda huset. Den andre begynte att
disputera först om eldens upphof, därpå om husets många
brister; slutligen om elden ens vore skadlig, om den icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
