OFRTD och frids böner. 459 och vår plikt ålägger oss att anse britterne som fiender. Men det är en lycka i olyckan att denne fiende är en af dem som stå främst i spetsen för Europas civilisation och som vi, det oaktadt, måste högakta. Han har förklarat sig vilja göra krigets hårda nödvändighet så skonsam som möjligt för den enskilde; han skall inskränka sig till krigets rätt i dess humanaste form; han skall icke fläcka sin och mänsklighetens ära med dessa onödiga grymheter, på hvilka krigens historia i forna tider tyvärr är så rik. Så trodde man här och glömde att stater och folk i alla tider äro de mest egoistiska väsenden, när det gäller egna fördelar. Man glömde att handelspolitiken af ali politik är den egennyttigaste och därföre äfven den skoningslösaste, den i valet af medel mest likgiltiga.» Emellertid hade man velat tro, att uppbringandet af de finska fartygen ännu var blott ett tillfälligt afsteg från de principer England förkunnat. Men »nu komma händelserna i Brahestad och Uleåborg — och efter allt hvad man dock redan hört och erfarit om kriget, komma de så oväntade, så aldrig på förhand anade, att just denna öfverraskning borde vara för enelsmännen den mest förödmjukande. Ty de måste ju däraf finna att man i vårt land ansett dem, ehuru fiender, ändock för män af heder, samvete och mänsklighet, och det måste för dem vara i hög grad nedslående att själfve så våldsamt vederlägga dessa tänkesätt. Hvarje värnlöst skepp i våra obevakade hamnar, hvarje kvinna och barn i våra obeväpnade städer måste ha varit för dem ett bevis uppå att man icke väntat dem dit som röfvare och mordbrännare . . Numera måste det vara klart för enhvar, att alla dessa föregående och efterföljande våldsgärningar