460 ny \ brytningar. icke äro enstaka, tillfälliga undantag, utan en på förhand öfverlagd plan att i grund ruinera handel, sjöfart, fredliga näringar, allmänt och enskildt välstånd, med ett ord, en plan så skoningslös, så tillintetgörande, att icke ens skenet af mänsklighet och ädelmod mera för den kan åberopas. De ha skonat våra städer, säga de —■ hyckleri! Hvad äro våra städer, sedan ali deras handel och rörelse är förstörd? De ha skonat invånarnes frihet och lif — hyckleri! Hvad äro frihet och lif, när alla medel för bärgning och välstånd tillintetgöras? De säga sig föra ett krig förmildradt af kristendomen och civilisationen, och de föra det så barbariskt, att hedendomens vikingar, som gingo i land på plundring och strandhugg, icke behöft blygas för desse deras efterföljare i det nittonde århundradet . . Vi täcke vårt lands fiender för deras beredvillighet att, så ögonskenligt för hvar man, betaga oss ända till möjligheten af vidare illusioner om deras afsikter och handlingssätt. Det ges likväl en tanke som vid allt detta är sorgligare än enskilda förluster och allmänna olyckor, och som likväl själfmant tränger sig fram, utan hat, utan bitterhet, emedan den är upphöjd öfver alla stundens växlingar. Det är den smärtande tanken, att den stora glänsande civilisation, öfver hvilken vår tid är med rätta så stolt, detta stora allmänna broderskap, hvartill den kallat människorna i religionens, fredens, vetenskapens och industrins namn, dock äro en ljudande malm och en klingande bjällra, när den mänskliga själf-viskheten, högre, mäktigare än de, upphöjer sin röst . . Vi som nu stå midt i larmet af striden, skola kanske icke märka det strax under stundens betryck, men