462 ny \ brytningar. engelsmännen anslå en ton hvilken starkt afviker från hans eljest vanliga. Man kunde säga att hvad vi tidigare kallat det explosiva i hans skaplynne här bryter fram ännu en gång. Men dessutom stod han nu såsom tidningsman inför en alldeles ny uppgift. De tidshändelser af allmännare betydelse, hvilka tidigare påkallat uttalanden af honom, hade ej fått diskuteras såsom sådana, och därför hade han yttrat sig om deras allmänna innebörd. Och likaså hade han i början uppfattat kriget blott ur allmänna synpunkter: dess förhållande till civilisationen och Finlands trohetsplikt. Nu gällde det att tillämpa dessa synpunkter på enskilda fakta. Och då kunde de som hyllade en motsatt uppfattning lätt nog, genom att undanskjuta eller bagatellisera dessa fakta, ge hans uttalanden i öfrigt en innebörd helt annan än den han af sett. Så ingick den 15 juni i Morgonbladet en artikel där engelsmännens bragder visserligen förklaras vara »åtminstone icke ädla och ridderliga»; men därför fick man icke anse civilisationen vara blott en chimär, ty i stort sedt går dock världen oupphörligt framåt. I krig måste man vara beredd på allt, och det hjälper ej att klaga. Dessutom lära sig människorna då mycket, »åtminstone att — förlora allt». Och så heter det: »Det är därföre bedröfligt att se ett blad, som vill leda den allmänna opinionen, så låta hänföra sig af förbittring öfver fientliga illbragder, att det glömmer alla moralens bud och förtvifladt utropar att lif och frihet ingenting äro, när välstånd och bärgning för stunden äro tillintetgjorda.» Topelius svarade två dagar senare med en artikel, Kriget från kammarfönstret, däri han kunde med citat