OFRTD OCH FRIDS BÖNER. 463 ur sina föregående uppsatser visa att han beträffande civilisationen och krigets lärdomar sagt alldeles detsamma som Morgonbladet nu mot honom anför. Så fortsättes: »Hvarföre då denna polemiska färg i en annars upphöjd och vältänkt framställning? Hvarföre denna onyttiga strid ins Blaue mot samma grundsatser, hvilka man själf afskrifver och utvecklar, endast i andra, låt vara klarare ordalag? Svaret ligger sannolikt däri, att Mbl. och Hfors Tidn. uppfattat sin ställning olika. Vi hysa icke det ringaste tvifvel, att ju Mbl:s tänkesätt äro så fosterländska som någons. Men Mbl. hyser den åsikt, att en publicist bör med historiens oväld från sin kammare betrakta ett krig på hemlandets jord, icke hänföras, icke stå där som part, icke värmas af ögonblicket, icke vredgas, icke tjusas, endast vara ett språkrör för händelserna och icke tillåta sig öfver dem någon reflexion, eller, om så måste ske, framställa en sådan med den aflägsne åskådarens diplomatiska lugn —■ ty i hans kammare går ingen storm. Vi begripa en sådan åsikt, men vi kunne ej dela den. Vi akta, så högt som någon annan, oväld och lugn, och det skulle smärta oss om vi af ögonblicket läte oss hänföras att glömma rättvisans fordringar äfven mot en fiende, eller andra de plikter som åtfölja det offentliga ordet. Åtminstone skulle sådant aldrig ske mot bättre vetande. Men den kallt åskådande kammarfönsterplatsen kunne vi ej antaga. Hvarföre? Helt enkelt emedan det för oss är omöjligt. Sålänge det gäller Svarta hafvet, eller Valachiet, eller China, eller Mexiko, eller hvad som helst utom vårt eget land, kunne vi rätt