466 NY \ BRYTNINGAR. »Det blad, som nedlåter sig att insmyga dylika framställningar, är också ensamt värdigt att besvara dem. Svaret återfinnes i Morgonbladet N:o 9 för den 30 sistlidne januari [gällande en recension i Åbo [-Underrättelser]-] {+Underrättel- ser]+} och lyder som följer: »Det är skam, och stor skam, att man i en finsk tidning skall få läsa sådant som, dikteradt endast af enskildt hat till vissa personer, sätter å sido alla anspråk på omdömesförmåga, sanningskärlek, insikter, och har till stöd och bundsförvant åt sig ingenting annat än — fräckheten.» Men detta — ströks af censorn, kamrer Sanmark; Æi JL; ' ' om »införandet däraf framdeles» skulle hemställas till censurkomitén. Topelius adresserade då till Sanmark ett bref, som förvarats bland hans papper och var afsedt att, »om Herr Kamrern så för godt finner» enskildt meddelas komiténs ledamöter. Det hade, säger han, utan tvifvel undgått censor, att »reglorna» innehålla »en grof personlig smädelse mot mig». Och »icke van att misstänka dylikt, emedan jag ej är van att skrifva dylikt, skulle jag kanske ej observerat det själf, om ej vänner gjort mig uppmärksam däruppå. Emellertid iinner Herr Kamrern att det är en hederssak och att jag måste hafva någon upprättelse. Jag skulle kanske ändå satt mig öfver denna smygande nidvisa — ty gräl hatar jag som synden, och Herr Kamrern vet att jag nästan aldrig är den angripande — men där- kommer ett högre intresse i fråga, än min ringa person, och det är den princip jag i tretton år drifvit, att allt personligt käbbel bör utrotas i tidningspressen. Jag har öfverlefvat mycket af den sorten, och