468 ny \ brytningar. mycket har jag dock ordets spänstiga makt i min hand, att ingen censor kunnat hindra sådant». Därför hade han ock rätt att fordra partie égale och ärliga vapen af sina motståndare, »och jag upprepar att någon upprättelse bör jag hafva». »Det är nog eländigt, tillägger han, att i denna tid, då så mycket högre föremål upptaga alla tänkandes sinnen, besvära komitén och allmänheten med dylika lumpna tvister; men hedern är en lifsfråga för publiciteten såväl som för den enskilde — och Herr Kamrern vet att jag ej är den som i stora tider uppväcker smått gräl.» • Denna vädjan — i fall den verkligen afgick — blef utan resultat. Men i stället spred sig ryktet att Morgonbladet af ordföranden i censurkomitén Törnqvist förbjudits att vidare polemisera mot Helsingfors Tidningar. Äfven Elmgren omnämner detta rykte, men tillägger: »Pluralitetens opinion, så mycket jag kunnat erfara den, öfverensstämmer dock i det närmaste med Helsingfors Tidningars. Morgonbladets sätt att gå till väga har också ingalunda varit hedrande.» Men det stannade icke härvid. Smädelsen, engång lössläppt, tog snart allt starkare fart. Den vändning Morgonbladet gett åt Topelius' mot engelsmännens försäkringar riktade ord: »Hvad äro frihet och lif, när alla medel för bärgning och välstånd tillintetgöras?» inbragte honom — Topelius! — i pressen beskyllningar för — materialism. Och härifrån behöfdes blott ett litet steg till, och man fann det vara uppenbart att han var köpt — naturligtvis med professorslönen. Äfven detta omtalas af Elmgren, hvilken den 25 oktober skrifver: