ofrTd och frids böner. 469 »Topelius föreläser i finska geografin och går därvid tillbaka ända till Strabo; de sägas v°ra intressanta, hans föreläsningar, och hafva tillockat mera folk än man kunde vänta däraf att han i sommars utropades såsom besoldad tidningsredaktör; att detta var fullkomligt falskt har jag alltid påstått, men många funnos i sommars som trodde beskyllningen vara sann. Min öfvertygelse är att [han] behandlat krigsfrågan ur rent finsk, låt vara något inskränkt synpunkt, samt att han ansåg denna synpunkt vara. den rätta. Någon tacksamhet kunde väl ock blanda sig i hans resonnement;' ty att han genom utnämningen till professor i historien fick bibehålla sin ställning här, för hvilken han enkom är skapad, var också en stor fördel, som måste anses ali tacksamhet värd. Men besoldad får han därföre icke kallas; och till någon låghet har han aldrig gjort sig skyldig.» Af samma mening var emellertid icKe den — eller de —- som vid denna tid sammansatte en travesti af hans ord till marseljäsen. Den börjar med raderna: »Det går ett rop från norr till söder, att frihet är ett vanskligt ord.» Förr, heter det vidare, sjöng Topelius »så godt, att världen hörer till den frie, cm han strider blott och om han segra vill.» Men, fortsättes det: Nu vill han Suomis söner alla förblända med det usla guld, från våra fäders skuggor kalla oss hän att glömma bort vår skuld. Nu vill han Suomis ande döma till träldom smädefull, vill Rysslands tyranni förglömma för ryska silfverrublars skull.