481 ny \ brytningar. »Hvad båtar frihet här om pungen tomer är! Nej, lif och frihet, folk och land på denna jordens ring mot välstånd, bärgning, ordnar, band betyda ingenting!» Så nu han sjunger, landsmän, bröder, hvad namn förtjenar denna sång? Af harm det finska hjärtat glöder och häfs af smärta hvarje gån g. Det minns att fordom samma tunga för ungdomen i Suomis bygd så skönt, så herrligt kunde sjunga om frihet, ära, sanning, dygd. Förrädare en man som han blott nämnas kan! I slafviskt smickers tjenst han vill framkrypa sina dar; hans namn, hans bragd hör skammen till, med nesa lefver kvar. Att ett känsligt skaldesinne skulle röna starkt intryck af sådana angrepp behöfver icke sägas. Och Topelius kunde ej heller denna sommar, likasom de föregående, skaka af sig Helsingforslifvets irriterande intryck genom att resa till Nykarleby. Väl uppmanade honom modern redan i slutet af april att låta föra bort ali sin lösegendom från staden och själf med familjen komma till henne. »Börjar de kasta in sina förgiftade bomber, hvem \et hvem de drabbar, och du, kära Zache, gör ditt land mera nytta om du sparar dig för dess fram-