OFRTD OCH FRIDS BÖNER. 471 tid än att nu onödigt exponera dig — och söta Zache min, sätt dig ej på något tak, därom ber jag dig så hjärtligt en mor kan be. Akta dig, kära barn, ditt lif är så dyrbart för många; du kan uträtta mycket.» Men vare sig att faran verkligen för sonen hade lockelse eller, hvilket är sannolikare, att han ansåg sig böra själf hand-hafva ett möjligen nödigt blifvande fortsatt meningsutbyte: nog af, han lämnade ej redaktörskapet, men bodde med sin familj på Humlevik, ett stycke utanför staden, där han åtminstone hade tillfälle att fiska och fru Emilie kunde taga stärkande sjöbad. Modern finner ock på hösten att detta beslut i själfva verket var en lycka, emedan ingen denna sommar kunnat vistas längre tid på Alörn, då de fientliga fartygen voro i närheten. Och naturen hade skalden äfven här att fly till ifrån lifvets disharmonier. Så fortsätter han Sylviavisorna, först med den redan nämnda Våren och Sylvia komma tillbaka. Redan här framställes våren såsom segerrik mot allt »som grumlar ett hjärtas frid». Den 17 juni dagtecknar han Sylvias sommartankar och fyra dagar senare skrifves i ett Helsingforsbref: -Aldrig ha kriget och de mänskliga passionerna stått i en skarpare kontrast till naturens stora strålande frid. Det är likasom bäfvade där en evig ande öfver Östersjöns böljande vattenfjärdar och sade till de flyende eller väpnade skarorna vid dess kuster: icke gifver jag eder den frid som världen gifver, men samvetets frid, trons förtröstan och vissheten om en uppfylld plikt äro skatter dyrbara för hjärtats lugn, äfven där stormarna rasa omkring. Hvilken vår! Näktergalen sjunger och kanonen dånar vid Finlands kuster!»