- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Tredje delen /
471

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OFRTD OCH FRIDS BÖNER.

471

tid än att nu onödigt exponera dig — och söta Zache
min, sätt dig ej på något tak, därom ber jag dig så
hjärtligt en mor kan be. Akta dig, kära barn, ditt lif är så
dyrbart för många; du kan uträtta mycket.» Men vare
sig att faran verkligen för sonen hade lockelse eller,
hvilket är sannolikare, att han ansåg sig böra själf
hand-hafva ett möjligen nödigt blifvande fortsatt
meningsutbyte: nog af, han lämnade ej redaktörskapet, men
bodde med sin familj på Humlevik, ett stycke utanför
staden, där han åtminstone hade tillfälle att fiska och
fru Emilie kunde taga stärkande sjöbad. Modern finner
ock på hösten att detta beslut i själfva verket var en
lycka, emedan ingen denna sommar kunnat vistas längre
tid på Alörn, då de fientliga fartygen voro i närheten.

Och naturen hade skalden äfven här att fly till ifrån
lifvets disharmonier. Så fortsätter han Sylviavisorna,
först med den redan nämnda Våren och Sylvia komma
tillbaka. Redan här framställes våren såsom segerrik
mot allt »som grumlar ett hjärtas frid».

Den 17 juni dagtecknar han Sylvias sommartankar
och fyra dagar senare skrifves i ett Helsingforsbref:

-Aldrig ha kriget och de mänskliga passionerna stått
i en skarpare kontrast till naturens stora strålande frid.
Det är likasom bäfvade där en evig ande öfver
Östersjöns böljande vattenfjärdar och sade till de flyende
eller väpnade skarorna vid dess kuster: icke gifver jag
eder den frid som världen gifver, men samvetets frid,
trons förtröstan och vissheten om en uppfylld plikt äro
skatter dyrbara för hjärtats lugn, äfven där stormarna
rasa omkring.

Hvilken vår! Näktergalen sjunger och kanonen
dånar vid Finlands kuster!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:05:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/3/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free