474 ny \ brytningar. behöfver det ej sägas att han med varm sympati omnämner huru Milner Gibson i engelska underhuset klan-rade våldsbragderna i Österbotten och huru Cygnæus af denna anledning till honom riktat ett poem — hvilket för öfrigt karakteriserar dessa bragder med ingalunda mindre starka ord än Topelius användt. Också för de lustiga intermezzon kriget stundom kan medföra har han sinne, och han berättar i ett Hel-singforsbref i juli, att »namnsdagsveckan» firats rätt gladt. »Det ges ögonblick när man, äfven midtunder denna allvarsamma tid, endast minnes denna gyllene regel för glädjen — den evigt unga: Glöm hvad om forntid du och framtid vet; det är ali ungdoms enkla hemlighet.» I september uppmanar han kustbo arne i väster att våga sig öfver till Sverige när hösten blir mörk, ty »engelsmannen är dristig och vaksam, men han är rädd om sina skepp, som bonden om sin häst; i mörker och storm rör han sig ej i de trånga vådliga farlederna, hvilka ni kännen bättre än han». Iyikaså borde de små östersjö-fararne på sydkusten kunna försöka segla till Danmark och Preussen. »Tagen exempel af edra landsmän i Österbotten, som, förslagne och oförskräckte, däcka hvarje båt som kan tåla en storm och skörda betydlig enskild vinst på samma gång de gagna hela sin landsort. Och skulle äfven försöket misslyckas för en, så gå tio fria, och vinsten af deras resa är mångfaldt större än förlusten af den ena som gick förlorad.» Följande bref (23 oktober) ger oss en åskådlig skildring, alldeles i den gamla stilen, àf huru hösten gestaltar sig för olika grupper af människor. Och här visar han lika mycket medkänsla för fiender som för lands-