40 o nya brytningar. har icke förorättat någon, och därföre har det, oför-skylldt anfallet, med vapen i hand försvarat sig i rättmätigt nödvärn. Sin monark — som hedrat detsamma med erkännandet att det af inre öfvertygelse känner och fullgör sin plikt — har det förblifvit orubbeligt troget och skall så förblifva.» Den »utsikt till vidgad brand» han här antyder afser otvifvelaktigt närmast möjligheten af Sveriges deltagande i kriget, hvilket, såsom redan är nämndt, på vissa håll i detta land ifrigt yrkades. Denna opinion hade alltifrån krigets början tagit sig uttryck bland annat i att några svenska blad utkolporterade åtskilliga rykten beträffande förhållandena i Finland. Topelius dementerar i början' dessa rykten — så vidt detta var möjligt — men berör äfven de uttalanden som i Sverige fällts t. ex. angående händelserna i Uleåborg och Brahestad. Aftonbladet hade funnit engelsmännens förfarande »väl icke orätt men oklokt». De hade mot sig väckt en stark förbittring hos allmogen, hvilken kallade den engelska flottchefen Plumridge »amiral Plundring». Och så berätta^: »Ett poem af Finlands störste skald, Den första blodsdroppen .. cirkulerar i tusentals afskrifter öfver hela landet och väcker, ehuru affattadt i en mycket moderat och nästan elegisk ton, ovilja och brinnande motståndslust hos den finska befolkningen.» Svenska Tidningen kallade däremot engelsmännens handlingssätt »både orätt och oklokt», men den officiella Posttidningen förklarade detsamma — »neutraliteten till heder», som Topelius säger — vara »hvarken orätt eller oklokt», ty »krig är icke en beställd tuppfäktning» och finnarne hade »funnit sig väl och låtit sig