rosengård och kardborrar. 495 måste vika för högre intressen, och då det blir en plikt att uttala sin fasta och mognade öfvertygelse, äfven om den är tillåten. Vi ha aldrig betviflat heder och pliktkänsla hos någon af våra medbröder i publiciteten. Vi ha därföre, och på grund af hela vårt handlingssätt, någon rätt att fordra detsamma af dem. Endast så kan man, i en tid full af strider, med redligt mod kämpa för Irvad man anser rätt och godt. Och endast så kunna slutligen alla meningar försonas och förgäta sig själfva under den gemensamma stora fanan af ett älskadt fosterland. Må de göra det alla! Och med denna önskan räcka vi alla vår hand ■—• alla som redligt vilja sitt lands väl — och utan någon bitterhet mot dem som misskänt oss djupare än vi någonsin kunnat ana, sluta vi detta år af strider och gå, om en högre makt så besluter, ett år af nya strider till möte.» Samtidigt skref han till Schauman ett bref, där han förklarar att han ej kunnat låta bli att bemöta det nämnda ryktet, hvars upphof var honom obekant; men om i något enskildt fall Helsingfors Tidningar honom ovetande »olyckligtvis haft en gynnare nog skamlös» att ge Schauman en vink i denna riktning, »så gör du mig en väntjenst, om du säger mig tillgången därvid, på det jag må kunna gå till den okände gynnaren och för framtiden undanbedja mig allt slags protektion af det slaget, hvilket jag hvarken kan eller vill vidkännas. Naturligtvis står det dig fritt att vägra. Hela mitt program i den mest kritiska tid som Finland genomlefvat går därpå ut, att vi måste rädda åt morgondagen hvad som är omöjligt i dag.