- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Tredje delen /
496

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde boken. Nya brytningar - 53. Rosengård och kardborrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

496 nya brytningar. Kan du verkligen ej inse, bror August, att en sådan öfvertygelse kan vara ärligt menad — dess halt må för öfrigt vara hurudan som helst?» Den äskade upplysningen erhöll han ej. I stället skref Schauman ett svar, däri han förklarade att Helsingfors Tidningar nu mot honom framställt sådana beskyllningar »att vi icke annat än »öppet och rent ut förklara» att det oss »är förbjudet» att därpå ingå i svaromål». Mot detta påstående protesterade emellertid sj älfva censorn, och så inskräntes svaret till fem tankstreck, hvilka naturligtvis tolkades till motståndarens skada. Men kort därpå gafs ett annat svar. Topelius hade i november utgifvit tredje häftet af Iyjungblommor, inledt med dikten Blommor i vågens brus, i hvilken han säger sig sända ut dessa diktens rosor »att bjuda hvarje hjärta en vapenhvila och strö en sommartanke i bistra hågen». Häftet anmäldes nu i början af 1855 i Morgonbladet (icke af Schauman, utan möjligen af Bergh). Åtskilligt i samlingen berömmes, men så säges det vara något vågadt af författaren att just nu publicera Student visans löfte: Och ingen, ingen svika skall vårt utaf fädren ärfda kall att rota ljusets fana stark i nordens ödemark. »Sådana visor fordra en man bakom orden, en man . . trygg i medvetandet af att aldrig hafva svikit, att icke ens för målets skull hafva gripit miste om medlen . . I lifvet frågas icke blott, såsom Sylvia menar, om man ett hjärta bär för allt det ädlaste som lifvet lär och allt det eviga, som tid ej nöter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 11 12:56:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/3/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free