bly o mm ande sköna dalar. 523 garna, Morgonbladet och Viborg, gingo en medelväg: de anförde manifestets rubrik, berättande att i Finlands Allmänna Tidning ingått »H. K. M:s nådiga manifest angående benämningen af den nya stad, hvilken i närheten af den genom vådeld förstörda staden Vasa kommer att uppbyggas.» Från Haartman åter hade Topelius kort efter visiten ett bref åtföljdt af en replik i sparbanksfrågan, i hvilken äfven Deutsche Vierteljahrsschrift citeras. Början däraf ingår i tidningen den 26 maj. Dagen därpå skrifver han till svar på en fråga af Emilie hvem som skall sköta tidningen under sommaren: »Du vill veta min vikarie för Helsingfors Tidningar. Nåväl — under tystnadens djupaste insegel vill jag berätta dig att det blir — Hans Forskräcklighet! Han visar nuförtiden så stora anlag för den publicistiska banan, att det vore skada om de ej finge ett fält för sin vidare uppöfning. Under frosteriska perioden har han nu hjälpt mig att redigera n:o 40 och 41. Midtunder det jag var skräpig i förrgår, höll jag på att skratta frossan ur mig, när jag strax efter Haartmans artikel läste början af Majniemi [tolfte kapitlet, midten] i korrekturet: Men till saken, fader Larsson; ni gissar ju redan mitt ärende o. s. v. Alldeles som: Till saken, fader Lars, nog gissar man ren ert ärende! — hvarpå jag, för att ej för mycket reta Lars Gabriel, strök ut orden fader Larsson.» — Men i tidningens »breflåda» omtalas något senare att redaktionen »haft nöjet mottaga en artikel Huru bör man diskutera?» Denna införes kort därpå och kulminerar i påståendet att Haartmans uppsats är ett prof på huru man icke bör diskutera.