526 NYA BRYTNINGAR. Den närmaste och viktigaste frågan är dock den hvad man för sommaren har att vänta af engelska flottan, som nu står under amiral Dundas' befäl. Modern är åter rädd om sin Zache, »om det börjar smälla; jag tror du går för nära», och hon påminner än en gång om huru »du är vår skatt, som du nog själf vet förut». Det var också ett omtyckt nöje att från Observatoriibergen betrakta de engelska fartygen, när några sådana visade sig utanför staden. — Hustrun känner likaledes liflig oro, ty ett rykte går att Helsingfors är blockeradt äfven på landsidan, så att man kanske innan kort ej mera kan komma därifrån. , Och »jag behöfver dig så nödvändigt, ty du är den bästa delen af mig själf, jag är bara en tredjedel då du är borta, en ynklig stackars väder-drifven planta utan rot.» Stämningen är dyster, svär-modern ser sakerna i svart, »jag är så van att ha dig, med ditt lugna, vänliga, tröstande sätt vid min sida, därför är jag så ynklig då jag är skild från dig.» Dessutom har Toini varit sjuk, så att hon själf på tre veckor ej fått sofva mer än två nätter. Ty äfven Annette har anfall af frossan hvar dag och »är så matt och eländig att man just ingen hjälp har af henne, ty man näns ej köra upp henne, då hon så väl behöfver ligga». Men matmodern »står sig rätt bra ändå». — Äfven nästan hela det öfriga hushållet krasslar — utom Aina och Wille, som »skutta kring backarna rätt tappert». På återseendet med mannen får hon dock vänta ännu ganska länge, ty af åtskilliga orsaker bestämmer han sin resa till först den 30 juni. Dessförinnan har emellertid den 22 juni en engelsk fregatt närmat sig Storholmen invid Sveaborg och växlat skott med ett batteri, öfver hvilket en släkting, Leopold Toppelius,