/ det dagas. 541 Och redan strax efter hemkomsten hälsar han Schauman »från sommargrönska och sommarlugn . . Jag kan försäkra dig att redan i det första glada intrycket och de första frågorna nämndes också ditt namn med en tacksam känsla, hvilken du skulle ha funnit så naturlig, om du sett huru hjärtligt alla armar, små och stora, sträcktes emot mig efter två års frånvaro. Ty du vet att här i småstäderna lefver man en famille — och släktskap och barndomsvänskap förbrödra de flesta — och därtill kommer ännu att här, politiskt, råder en helt annan luft, där ingen engelsk stenkolsrök bortskymt de ejikla begreppen om plikt och nödvärn. Dessa småstadsborgare, och bonden likaså, ha den stora fördelen att yeta hvad de vilja — deras ställning förefaller dem så klar och deras handlingssätt så gifvet, att det ej ens faller dem in att någon kunde uppfatta sakerna ur andra synpunkter. Med ett ord, situationen är här så öppen och bestämd, att själfva faran har sitt stora intresse därigenom att den icke splittrar, utan knyter allt starkare tillsamman. — Oaktadt jag nu kastar allt politiskt trassel ifrån mig och lefver frihetens och naturens lif i min båt, kan jag ej neka att ju en sådan allmän endräkt rundtomkring gör en godt att se, och jag rotfästes än mera i den öfvertygelsen att detta är folkets mening — att dess naturliga känsla uppfattat saken på samma sätt.» Småningom begynner han dock att meddela notiser om krigshändelserna och de förhållanden dessa framkalla; bland annat säges (23 juli): »Här i NyCarleby ha vi allt våra två batterier utan kanoner och krut och soldater, våra fyra kosacker och vår utkik i klockstapeln.» Om Sveaborg yttrar han: »För min del har jag en