542 nya brytningar. mycket ringa sympathi för det ryska Sveaborg; ja jag kan väl säga att jag i dess förstöring skulle ha vördat en rättfärdig Nemesis — men detta lokalintryck måste ju underordnas högre intressen, och hvem bland oss skulle ej med förödelse i sitt hjärta ha vandrat på Helsingfors ruiner eller bevittnat engelska flaggans triumf! . . Märkelig var änglavakten kring Ehrensvärds graf» — den förblef under bombardemanget alldeles oskadd. Äfven redigerandet af bladet föranleder åtskilliga uttalanden. »De första bekymren för tidningen förstår jag väl. — Valet, dispositionen tynga hvem som helst i början, i synnerhet när spalterna blifvit längre; alltid behöfver mjölnaren någon tid att vänja sig vid kvarnens brus och ifylla mälden i rätta stunden; det har kostat mig sömnlösa nätter förr.» Schauman vill han ge alldeles fria händer, äfven »orthografin är en ringa sak», och »det gör tidningen godt att få frisk luft från andra håll än det vanliga.» Beträffande »dagens närmaste fråga» tyckes sommarredaktören ha tänkt på att uttala sig, och Topelius vill ej neka honom att göra detta, ehuru han för egen del föredrar tystnad, af de skäl han redan utlagt i brefvet till Runeberg och dessutom emedan man aldrig kunde veta i hvilket skick ens uttalanden komme fram. »Du invänder, fortsätter han, att jag dock fick skrifva om Krigets och mänsklighetens rätt. Ja den artikeln föddes af indignationen, men tror du att den fann nåd för opinionsrådet? Dess slut hänger ej ihop: det kommer sig däraf att hönsfoten krafsade ut en rad här och där . . Du är raskare än jag, går kanske ock något längre därföre — men. för mitt fridfärdiga lynne äro partistrider en styggelse.»