Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJORTONDE KAPITLET
nio hundra hafsuttrar. Ur Stellers beskrifning af detta
numera mycket menniskoskygga djurs lefnadsvanor må liiir
anföras följande:
»I afseende på lekfullhet öfverträffar det alla andra af de
djurslag, som kunna lefva så väl i hafvet som på land. När det
går upp ur sjön, skakar det som en hund vattnet bort från sin
pels och putsar derpå som en katt sitt hufvud med framlabbame,
stryker kroppen, bringar håren i ordning, kastar hufvudet af och
an, betraktande sig sjelf och sin vackra pels med synbart välbehag.
Djuret är så ifrigt sysselsatt med denna putsning, att man
derunder lätt kan nalkas och döda det. Om man slår en hafsutter
tjugu gånger öfver ryggen, så fördrager han det med tålamod, men
om man slår till hans stora praktfulla svans, så vänder han
genast hufvudet mot förföljaren, liksom erbjudande det till mål för
dennes klubba i stället för svansen. Undgår ban ett anfall, så gör
han de löjligaste åtbörder mot jägaren. Han ser på honom och
lägger dervid ena foten öfver hufvudet, liksom för att skydda ögonen
mot solljuset, kastar sig på ryggen och skrapar sig, vänd mot sin
fiende liksom hånande, på buken och låren. Hanen och
honan äro hvarandra mycket tillgifna, omfamna och kyssa hvarandra
som menniskor. Honan är ock mycket kär i sin unge.
Anfallen lemnar hon den aldrig i sticket, och när fara ej är å färde,
leker hon med den på tusen sätt, nästan som en barnkär moder
med sitt barn, kastar den ibland rapp i luften och tager emot den
med framfotterna som en boll, simmar omkring med den i sin
famn, kastar då och då ut den för att låta den öfva sig i
simkonsten, men tager den till sig under kyssar och smekningar, då den
blir trött.»
Enligt nyare undersökningar är hafsuttem, sjöbäfvern
eller kamtschatka-bäfvern (Enliydris lutris Lin.) hvarken
någon utter- eller bäfverart, utan tillhör ett eget genus, i viss
mån beslägtadt med hvalrossarne. Äfven detta i afseende på
fållens skönhet oöfverträffade djur är länge sedan fördrifvet,
ej allenast från Beringön, utan ock från de flesta jagtplatser,
der det fordom dödades i tusental, och om ej en verksam lag
snart stiftas för att ordna fångsten ocli hejda det
utrotningskrig, som vinningslystnaden nu för mot detsamma, ej mer
•272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
