Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, att äfven denna fasta is var nästan lika sönderfrätt som
den, livilken bildade de isstrimlor, hvilka då och då mötte oss
på hafvet.
Dimman hindrade oss att se långt, och jag befarade redan,
att Asiens nordligaste udde skulle vara så omgifven, att vi ej
skulle kunna landa på densamma. Snart skymtade dock åter
en isfri udde fram i nordost. En liten mot norr öppen, för
tillfället isfri vik skar här in i landet. I denna kastade
fartygen kl. 6 e. m. den 19 augusti ankar under flaggning och
salut från en af de små kanoner Vega medförde. Vi hade
nått det första målet för vår färd — den gamla verldens
nordligaste udde.
Luften hade klarnat, och udden låg framför oss solbelyst
och snöfri. Liksom vid ankomsten till Jenisej 1875, mottogos vi
äfven här af en stor isbjörn, som redan innan ankaren blifvit
fälda sågs från fartygen gående af och an på stranden, då och
då blickande och nosande ut åt viken, tydligen i afsigt att få
reda på, hvilka objudna gäster nu nalkades en trakt, der
björnen förut öfvat ett obestridt herravälde. Skrämd af
saluten tog han dock hastigt till flykten och undgick derigenom
våra jägares kulor.
För att få en astronomisk ortbestämmelse på denna vigtiga
punkt och för att lemna våra zoologer och botanister tillfälle
till några exkursioner dröjde jag här till följande middag.
Kap Tscheljuskin bildas af en låg udde, som är delad i
tvänne delar af den vik, der fartygen kastat ankar. En
bergshöjd med långsamt sluttande sidor löper från den östra
stranden parallelt med kusten mot söder. Enligt ungefärlig
beräkning af de astronomiska iakttagelserna och triangelmätningar
som gjordes, är den vestra udden belägen vid 77° 36’ 37" N.
Lat. och 103° 25,5r Long. O. från Greenwich, den östra åter
något nordligare, nämligen vid 77° 41’ N. Lat. och 104° 1’ O.
Long. Inåt landet tyckas bergen småningom resa sig till en
höjd af 1000 fot. Såväl denna bergshöjd som slättlandet voro
nästan snöfria. Endast här och der syntes stora, hvita
snöfält på fördjupningarna i bergets sidor eller i någon djupare,
smal klyfta på slättlandet. Vid sjelfva stranden stod dock
isfoten ännu qvar på de flesta ställen.
Marken på slättlandet består af lerfält, som dels äro nästan
kala och sönderspruckna i mer eller mindre regelmässiga
sex-sidiga rutor, dels täckta af en likadan af gräs, mossa eller
lafvar bildad växtmatta som den, hvilken mötte oss på de
ställen, der vi de föregående dagarne landat. Bergarten var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
