- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Första bandet /
20

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till de Nysibiriska öarna. I enlighet med expeditionens
program stäldes derför kursen i rättvisande O. t. S., bland annat
i hopp om att på denna väg träffa en vestlig fortsättning på
den Nysibiriska ögruppen.

Den 20 och 21 augusti ångade vi i den ifrågavarande
riktningen fram bland drifis, hvilken fortfarande var mycket spridd,
men bildade gröfre och större flak än de, som vi förut mött
under resan. Beklagligen försvårades navigeringen af en så
tät dimma, att man endast kunde se isfälten och isstyckena i
fartygens omedelbara granskap. Det blef härigenom omöjligt
att få en öfverblick af isens utsträckning och läge.

Efter att natten mot den 22 hafva genomseglat ett temligen
tätt drifisfält, kunde vi längre fram på dagen ej komma vidare
i ostlig riktning. Kursen stäldes nu mera sydligt, men äfven
i denna riktning mötte snart ishinder, åtminstone så vidt man
i den täta dimman kunde döma. För att invänta klarare väder
lade vi vid middagstiden till vid ett af de större isflaken. På
afstånd såg detta groft och starkt ut, men då vi gingo ned på
detsamma, befans äfven det så sönderfrätt, att det tydligen
inom kort skulle vara alldeles bortsmält. Då det något klarnat,
ångade vi vidare. Det varade dock endast en kort stund, innan
vi åter nödgades med isankare förtöja fartygen vid ett annat
isfält. Det var eljest fara värdt, att vi i dimman skulle så
intrassla oss i den islabyrint, i hvilken vi råkat, att den svenska
expeditionen skulle drabbas af samma öde som den
österrikiskungerska för sex år sedan.

Tidigt på morgonen den 23 klarnade luften något. De
isankare, med hvilka vi legat förtöjda, intogos, och vi började
åter ånga fram bland isfälten, för att söka öppet vatten. Oaktadt
de isfält, som nu omgåfvo oss, voro så sönderfrätta, att vi
tydligen ej kunde vara långt från drifisfältets kant, kunde vi dock
i den tjocka, som snart ånyo omgaf oss, hvarken åt öster eller
söder finna någon passerbar ränna.

För att komma ut, återstod oss derför intet annat än att
i nordlig och nordvestlig riktning söka nå den öppning, genom
hvilken vi seglat in i isfältet. Härtill åtgick nästan ett helt
dygn, så att vi först den 23 kl. ’/27 e. m. åter befunno oss i
öppet vatten.

Djupet, som under våra irrfärder bland isen vexlade mellan
33 och 35 famnar, började nu att minskas, hvilket antydde
granskap af land. Detta varskoddes kl. 8 t. 45 m. efter
middagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:08:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/1/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free